SSK fortsätter att förlora. Ingen höjer på ögonbrynen eller ens ids kommentera debaclet på Twitter eller andra forum.
SSK har fallit i glömska. De som bryr sig orkar inte längre bli förbannade. SSK har blivit en axelryckning.
Det finns inget vi mot resten, för det har gått så långt att LHC supportrar skickar ärligt menade uppmuntrande meddelanden.
SSK har i 25 år med några få undantag varit en klubb som förlorat mer än de vunnit. Kring det faktumet har vi supportrar slutit upp kring klubben. Vi har känt en samhörighet och stolthet över att hålla på den fula ankungen. Det har varit vår klubb. En klubb ingen annan i Sverige förstår sig på men som vi är delaktiga i.
För mig är det inte förlusterna och fiaskot i sig som gör ondast. För mig är det att SSK förlorat sin själ.
SSK ska vara en klubb med hemvävd karaktär.
SSK ska vara en klubb som utvecklar och lyfter juniorer till A-laget
SSK ska vara en klubb jag känner gemenskap och tillhörighet med
Inför den här säsongen valde SSK medvetet att klippa alla de banden.
SSK stängde sitt officiella forum där besvikelse och frustration varvats med geniförslag som tex idén med Fansens Lirare genom åren. I och med stängningen av forumet tappade i alla fall jag känslan av att det finns supportrar kvar som lever för SSK.
SSK valde medvetet att värva tränare och spelare utan anknytning till SSK. Man ansåg att spelare/ledare som inte har någon koppling till SSK skulle ge ett bättre resultat. Jag tycker idén är idiotisk och har alltid tyckt det. Visst måste det finnas spelare/ledare utifrån men att ha det som strategi är så dumt att jag inte kan sätta ord på det.
SSK gick in i sin viktigaste säsong någonsin utan en sportchef.
SSK värvade spelare på spelare utan att ha en tränare eller vetskap om vilken slags hockey man skulle spela
SSK gick in i sin viktigaste säsong någonsin utan en klubbdirektör
Det finns inga andra än de ledande i SSKs styrelse att skylla på.
De har lekt bort 15 miljoner och sålt själen i den klubb jag älskar
Jag har rest till Österrike för att se en träningsmatch, jag har halverat semestrar för att inte missa första ispasset. Jag har rest runt till de flesta platser i Sverige som har en hockeylada för att se SSK. Nu går jag på hockey för och träffa mina polare. Vi sitter i Mollys och snackar skit. Ingen av oss ids en titta på vad som händer på isen.